Det jag tycker är fascinerande med språkstörning och språkliga svårigheter överlag är att det hela tiden går att lära sig mer. Hur yttrar det sig? Hur påverkar det individen? Vilka förutsättningar finns i miljön och olika situationer för att stötta och stärka språket precis som omgivningen kan sätta hinder för att språket ska fungera. Intressant och viktigt!  I mitt jobb inom skolan så har jag verkligen fått arbeta med att utgå från individen och det sammanhang som individen befinner sig i. Jämfört med mitt tidigare jobb inom regionen så kan jag nu ha ännu mer fokus på barnet/elevens språkliga förmåga, styrkor och begränsningar och hur dessa yttrar sig utifrån det sammanhang som eleven befinner sig i. 

Språkstörning eller development language disorder/DLD innebär att man har svårigheter att förstå och använda språk (sitt eller sina modersmål). De språkliga svårigheterna påverkar inlärning och/eller det sociala, till exempel i samtal, lek och samspel med andra. För att förstå språkstörning/DLD så kan det vara bra att börja med språket och språkförmågan. För vad är språk? Vi ska förstå och uttrycka ord och meningar. Både muntligt och skriftligt. Tillsammans med andra i olika situationer och sammanhang. Språket är ett verktyg för lärande och lek. Det är språkljud, orddelar, begrepp, grammatik, saker som sägs mellan raderna, skämt, åsikter, tankar och känslor.

Språkstörning kan ta sig olika uttryck mellan olika personer men även mellan olika situationer. Det kan till exempel vara allt från att man har svårt att böja orden rätt, eller att ljuden i ord påverkar varandra eller blir till andra ljud. Eller att man har svårt att benämna saker, använder vaga ord och uttryck eller gör utbyten av ord. Eller att man inte förstår instruktioner och uppmaningar eller sådant som sägs mellan raderna.

Kom även ihåg att språkstörning/DLD är vanligare än vad många tror, 7-8% har en språkstörning. De språkliga svårigheterna finns kvar genom livet men kan ta sig olika uttryck. Man kan alltid utvecklas och lära sig saker men den språkliga sårbarheten finns kvar och kommer kanske märkas när det blir mycket ny information, mycket samtidig (språklig) information eller mer komplex språklig information även som vuxen. Språkstörning kan även vara i olika grad med lätta till måttliga eller grava/omfattande svårigheter. Grav språkstörning är däremot ingen diagnos utan ett juridiskt begrepp.

Angående underdiagnoser av språkstörning så kan jag varmt rekommendera logopeden och forskaren Anna Eva Hallins blogginlägg om just underdiagnoser. I Sverige använder logopeder diagnossystemet ICD-10 vilket innehåller flera olika underdiagnoser till språkstörning, till exempel semantisk språkstörning, fonologisk och grammatisk språkstörning, pragmatisk språkstörning. Om man har en semantisk språkstörning så innebär den att just den delen av språket är påverkat av språkstörningen. Diagnossystem uppdateras och det finns även olika diagnossystem vilket påverkar vilka underkategorier och hur många underkategorier till språkstörning som finns och används. ICD-11, som är uppdateringen av ICD-10, ska översättas till svenska de närmaste åren och där finns bara generell språkstörning, expressiv språkstörning och pragmatisk språkstörning kvar.  Fonologisk språkstörning är däremot en egen diagnos och är en talstörning men man kan också ha uttalssvårigheter ifall man har en språkstörning/DLD. Utifrån min kliniska erfarenhet så har det många gånger varit svårt att dra tydliga gränser mellan språkliga förmågor. För vi behöver ju förstå det språkliga innehållet för att kunna uttrycka oss och använda språket tillsammans med andra. Och hur påverkar kunskapen och förståelse om grammatiska regler och strukturer användandet av grammatiska strukturer? Ifall man har svårt med ordförråd och begrepp (semantik) påverkas inte förståelsen då också? I en uppgift som prövar berättande ska vi förutom att ha koll på ord och grammatik även kunna följa berättelsestruktur och anpassa språket och berättelsen till den som lyssnar. Språkliga förmågor påverkar och går in i varandra. Oavsett vilken sorts språkstörning man har så är omgivningens möjlighet till förståelse, anpassning och stöd avgörande!

Jag är så oerhört tacksam för den här upplevelsen, alla möten och erfarenheter, alla jag träffat och lärt känna, allt jag sett och gjort. Inför så ville jag göra det här för att prova något nytt men framförallt ville jag vara med och utveckla logopedin i Ghana där logopeder är en bristvara. Logopedutbildningen startade 2014 och man hade i början inga verksamma logopeder som undervisade på utbildningen, det har känts oerhört stort att få vara med och utbilda Ghanas nya logopeder (när jag är klar med det här blogginlägget ska jag maila mina mentorsstudenter).

Samtidigt som jag hade förberett mig och läst på så var jag helt oförberedd. Det är fortfarande svårt att fullt ut greppa och förstå vidden av min upplevelse. Det här var en helt otrolig resa och upplevelse som jag alltid kommer bära med mig. Det är däremot inget som jag rekommenderar för vem som helst utan du bör vara van vid att resa, ödmjuk och öppen inför nya kulturer och människor och självklart ha erfarenhet inom det område du förväntas arbeta med. Jag hade varken velat eller kunnat göra den här resan som nyutexaminerad logoped.

Dag 1:

Mellanlandning i Dubai vid midnatt. Sover på en bänk och reflekterar runt att det är en så kallad tyst flygplats. Inga utrop. Lyssnar istället på sorlet från alla människor som är på väg någon annanstans, vidare, hem, bort och på böneutropen.Skriver en anteckning i min resedagbok och är rätt nervös över vad som komma skall.
På morgonen går flyget mot Accra. Vi är fyra stycken från teamet på samma plan och vi går tillsammans igenom passkontrollen,eller passkontrollERNA (det var flera), håller tummarna för att väskorna ska komma på bandet (det gör de!) och går ut till chauffören som väntar.

Det som slår mig är värmen. Fukten.
Under hela resan tror jag aldrig att det var under 90% luftfuktighet. På flera av bilderna så ser det ut som att jag har handdukstorrt hår även fast det var snustorrt när vi lämnade hotellet.

På kvällen väntar välkomstmiddag på hotellet. Vi lyssnar till musik, David framför sin Smiles For Speech-sång och vi får våra t-shirts och ett armband med det ord vi valt som intention inför resan. Jag valde ordet “GROW”, att växa tillsammans med andra och hjälpa andra växa var min mening med den här resan. Först såhär i efterhand som jag inser att jag hade kunnat välja ett ord på svenska men det slog mig aldrig då.

Efter middagen är vi några stycken som åker till en salsaklubb som heter Afrokiko. Vi beställer Uber som har lite svårt att hitta till hotellet men väl på plats så fascineras vi alla av hur grymt duktiga alla var på linedance.Låt efter låt och ALLA verkar kunna koreografin. Vi får en shout-out och en kizombauppvisning under bar himmel. Jag är rätt trött och tankarna snurrar inför morgondagens första besök på en verksamhet. Tittar på fladdermössen som flyger mellan träden och somnar så fort jag lägger huvudet på kudden.

Dag 2:

Frukost och en kort genomgång innan vi åker buss till Autism Awareness Care and Training (AACT) som är en skola för elever med autism.

Det som på en gång slår mig är det otroliga engagemanget och glädjen hos personalen på skolan, något som kommer vara genomgående för alla verksamheter vi kommer besöka under resan. Autism är förknippat med ett väldigt stort stigma i Ghana och det är vanligt att man till exempel gömmer barnen eller att mamman anklagas för att bära på en förbannelse. Flera av barnen på skolan har även andra funktionsnedsättningar och det hänger till viss del ihop med att det finns mycket okunskap kring olika funktionsnedsättningar, man har inte kunskap att diagnosticera eller differentialdiagnosticera. Tiden går väldigt snabbt under besöket. Jag jobbar först tillsammans med två ur personalen och arbetsterapauten från vårt team med två yngre barn. Observerar och handleder sedan personalen i hur de kan fortsätta utveckla läsningen hos en elev med autism.
Det kommer även familjer vars barn inte går på skolan, ordet ha spritt sig att det finns möjlighet att få rådgivning kring språk och ätande. Jag arbetar tillsammans med en till logoped och arbetsterapeuten med familjerna. En av höjdpunkterna under resan att se hur snabbt barnet tog till sig kommunikationskartan och hur vi kunde ge konkreta och användbara råd till föräldrarna. Verkligen ren och skär logopedisk lycka! Att kunna ge människor möjlighet att uttrycka tankar, känslor och åsikter är anledningen till att jag är logoped.

Efter besöket på skolan åker vi till W.E.B DeBois-center och går en rundtur i hans hus och trädgård. DeBois var en medborgarrättsaktivist och panafrikanist. Det som fångade mig mest vid besöket var nog faktiskt den samlingen böcker som fanns där. Flera originalutgåvor och annat spännande.

Efteråt åker vi direkt till Art & Crafts market. Vi sticker ut med våra gula tröjor men det var skönt att ha koll på var alla var eftersom det var en intensiv och nästintill aggressiv upplevelse. Så mycket vackra saker och min blick går hela tiden till alla magiska tyger. Jag köper en tavla och försöker pruta så gott jag kan, är ännu mer svettig efter avslutad affär.

Ännu en kväll på Afrokiko som slutar med både den svenska och amerikanska nationalsången på scen. Håller tummarna för att filmbeviset är preskiberat.

Dag 3:

Uppstigning 04:30, frukost och sen avfärd mot Cape Coast.

All vår packning är fastsurrad uppe på busstaket. Efter ungefär 3 timmar är vi framme vid Autism Compassion Africa, ACA. Precis som AACT gör de ett fantastiskt arbete med att sprida kunskap om autism. ACA är en skola som arbetar med tillämpad beteendeanalys. En del av eleverna på skolan kommer från väldigt fattiga förhållanden och har inte möjlighet att betala skolavgift men ACA har löst det genom att dels ha lägre avgifter relaterade till inkomst men erbjuder även en del elever möjlighet att gå gratis på skolan. Vi delades upp mellan de olika klasserna och arbetade tillsammans med personalen på skolan med fokus på språk och kommunikation. Det var en väldigt intressant dag och vi hade många samtal om hur synen på lek och kommunikation skiljde sig åt. Det var väldigt roligt att få visa möjligheterna till språklig stimulering och träning med hjälp av lek. 

Efter lunch på ACA åkte vi vidare mot vårt nya hotell som låg i Elmina för välbehövligt poolhäng hela eftermiddagen. Alla var helt färdiga av intryck och det var fler än jag som undrade hur man skulle orka med resten av resan om det kändes såhär dag tre…

Dag 4:

Lördag och en av två dagar utan besök på verksamheter utan istället möjlighet att uppleva mer av Ghana.

Först åkte vi till Assin Manso Slave River som är den plats där slavarna fick sitt sista bad innan slavmarknaden där de såldes och sen fick vandra till något av slavforten och invänta fartygen som skulle ta dem över Atlanten.

För att hedra alla de människor som gått den här stigen ner mot floden så kunde man gå barfota, precis som de också gjorde, och även gå i tystnad. Det var en vacker dag. Varm och kvav luft, lätt bris i träden. Platsen i sig vid floden var stillsam. En glänta som öppnade sig och höga bambuträd runt omkring. Det är svårt att föreställa sig all den grymhet som de träden bevittnat.

Efter det besöket kunde vi istället för att gå de dryga 5 milen åka buss mot kusten och Cape Coast Castle som är ett av de 40 slavforten som byggdes vid Ghanas Atlantkust. 

Det är något annat att vara på plats, att uppleva något konkret. Att gå samma väg, stryka sin hand över samma väggar. Känna mörkret och fukten. För jag vet ju allt som hänt. Historialektioner, filmer, skönlitteratur. Ändå blev jag överväldigad. Kände mig först ledsen och uppgiven för att sen bli arg och frustrerad. Förbannad.

Att stå i de källarvalv där hundratals människor samlats, plågats, dött. Att fortets kyrka var rakt ovanför oss. 

Såhär i efterhand påminner den känslomässiga upplevelsen den när jag var till Theresinstadt i Tjeckien. Theresinstadt var ett koncentrationsläger och judiskt getto under andra världskriget. Precis som med slavhandeln en mänsklig grymhet som det finns mycket kunskap om men där känslorna tog överhand när man fick uppleva platsen.

Därefter åkte vi till One Africa och åt en väldigt försenad men väldigt god lunch (eller luddag). På kvällen hade vi en namnceremoni och fick afrikanska namn. I Ghana är det tradition att man får namn efter vilken veckodag man är född och de olika dagarna är kopplade till olika egenskaper. Kvällens höjdpunkt var dock den dansgrupp som uppträdde för oss. SÅ otroligt duktiga och medryckande. Vi fick även möjlighet att vara med – väldigt roligt.

Dag 5:

Ännu en dag med turistande och vi åkte till Kakum National Park för att gå på en sorts hängbro mellan trädtopparna i regnskogen. Vyerna var helt otroliga och det hisnade i maggropen när man tittade ner. Vi hörde apor på avstånd men såg inga djur. Annars betedde jag mig som en orolig morsa och gnäller på alla som har framme telefonerna ute på övergångarna. 

Vi besökte även Elmina Castle. Historien blir verkligen levande. Gate of no return är inte breddad här och det lilla utrymmet innan öppningen känns ännu mindre när man försöker förstå hur många som passerat här. Hur många som förlorat sina liv. Hur många familjer som splittras. 

Vi hade otroligt bra guider på både Assin Manso, Cape Coast Castle och Elmina Castle som verkligen förhöjde upplevelsen med sitt berättande och kunskap. Deras gemensamma budskap var att vara vänlig, bemöta ALLA med respekt och acceptera varandras olikheter.

Det som också gjorde de här två dagarna väldigt känslosamma var att man inte kunde gömma sig bakom sin yrkesroll. Vi var med om och såg väldigt tuffa saker under hela resan men just de här dagarna så var vi inte professionella utan vi var bara oss själva.

På väg tillbaka från hotellet gör vi ett kort stopp på fiskmarknaden i Elmina, det var en intensiv och annorlunda upplevelse. Tillbaka på hotellet fick alla skrubba skorna ordentligt men fisklukten var svår att bli av med trots tvål och vatten.

Dag 6:

Ännu en tidig morgon, vi lämnar Elmina och åker tillbaka mot Accra.Trafiken är ett kapitel för sig. När jag var och vaccinerade mig i våras så skämtade läkaren att jag inte behövde oroa mig för några sjukdomar – “det är trafiken som dödar en”, tack för den liksom! Först och främst så tutar man när man kör om, så vägarna är ett inferno av ljudsignaler. Motorcyklar, mopeder. Minibussar, försäljare. Vägarna är ett myller.

Den här dagen var intensiv och fullständigt utmattande. Vi besökte Harmony Disablity Center som ligger i ett f.d liberiskt flyktingläger. Lägret har inte längre något offentligt stöd men finns fortfarande kvar och de som bor där lever under svåra omständigheter med begränsade resurser.

Vi blev introducerade till verksamheten av personalen och av verksamhetschefen för Multi Kids vars personal är där en gång i veckan för att stötta centret. Även logopedstudenterna från University of Ghana var på plats och det var första gången som vi träffades. Vi hade mentorsstudenterna som vi skulle handla, en del hade haft möjlighet att ha kontakt innan resan men den student som jag hade först hade ingen fungerande mail och sen visade det sig att han inte skulle specialisera sig mot logopedi så jag fick nya studenter den här dagen. Att få möjlighet att handleda studenter var en del i att jag ville följa med på den här resan då jag tycker att det är både viktigt, roligt och inspirerande att få göra det. Jag lär mig själv alltid något i varje handledningssituation.

Det var bara att sätta sig på golvet och börja jobba! Centret fokuserar på barn med cerebral pares och barn med flerfunktionsnedsättningar och svåra kommunikativa svårigheter. I Ghana så kallas barn med cerebral pares för “ormbarn”. Föräldrar uppmanas att lämna bort och till med att döda sina barn så centrets arbete är oerhört viktigt för att ge familjer råd och stöd men även för att sprida kunskap. Timmarna på centret var oerhört intensiva. Vi arbetade på golvet tillsammans med logopedstudenterna som skulle fortsätta samarbetet och det var barn och människor överallt. Vid ett tillfälle tror jag att jag hade åtta barn runt mig, man blir populär när man har såpbubblor. Även fast jag var väldigt inne i mitt och fokuserad på att bland annat introducera kommunikationskartor till en flicka som var döv och stum så tittade jag ibland upp och kände stoltheten över mina teammedlemmar. Vilket jobb vi gjorde den dagen! Så mycket svett och skratt. 

Kontrasterna blir nästintill enorma när vi senare på dagen besöker en marknad i ett av de rikare områdena av Ghana efteråt. Jag köper ett halsband och sandaler, dricker en mojito – ja, de hade en bar på marknaden, och tittar på alla människor. Var väldigt tydligt att det inte bara var en marknad utan ett inneställe där man hängde, tog en drink, pratade med sina kompisar. Kände mig som ett UFO i min svettiga uppenbarelse.

Snabb dusch på hotellet innan middagen som var traditionell ghaniansk mat. Så god mat! Vi var först lite förundrade över att det stod tvålflaskor på bordet men det fick sin förklaring rätt snart, eftersom man äter med händerna så måste man ju såklart tvätta händerna innan maten.

Dag 7:

Den här dagen besökte vi en av Multi Kids skolor i Accra. Multi Kids gör ett enormt arbete i att möjliggöra skolgång för alla barn. Multi Kids samarbetar med logopedutbildningen i Accra så vi var här tillsammans med våra studenter och fick först observera arbetspass för att sedan gå in och handleda men vi gjorde även konsultationer för familjerna. Här hände något helt otroligt – min konsultation var en svensk familj!! Den stunden var helt fantastisk, så oväntat.

Under dagen hölls även föreläsningar om AKK och barndysfagi för logopedstudenterna.

Dag 8:

Den här dagen hade vi gemensam mottagning på en av Multi Kids-skolorna tillsammans med logopedstudenterna. 40-tals familjer har rest, en del i flera timmar, för att få rådgivning. Vi delas upp logopeder och logopedstudenter för 20-30 minuters besök. Fick träffa så otroligt engagerade familjer som sökt hjälp via sjukvården som inte har fått rätt stöd tidigare på grund av bristande logopedtillgång i landet. Efteråt fick vi så otroligt fin feedback från framförallt en familj. Det värmer!

Direkt efter åkte vi till en marknad/affär och shoppade loss. Våra tidigare erfarenheter av marknaden hade varit rätt …intensiva.. (minst sagt) så det var så skönt att kunna gå runt i egen takt, titta på sakerna och faktiskt slippa pruta. 

På eftermiddagen blev det poolhäng, så skönt att få slappna av en stund. Fylldes återigen av sån otrolig vördnad över de familjer som kom till mottagningen. Hur de har fortsatt kämpa för sina barn trots samhällets okunskap.

Dag 9:

På morgonen packade vi ihop påsar med behandlingsmaterial vi skulle lämna till logopedstudenterna och sen åkte vi buss mot Castle Road School som är en skola för barn, ungdomar och vuxna som av olika anledningar är intagna på ett psykiatriskt sjukhus. En del barn har blivit lämnade här av sina föräldrar för att man inte har velat ha barn med någon form av funktionsnedsättning, andra var föräldralösa, upphittade på gatan eller dömda till psykiatrisk vård. Multi Kids har anlitat advokater som jobbar för att få ut några av barnen från verksamheten då förhållanden är väldigt tuffa med lite omsorg och höga medicindoser. Flera av de vi träffade var väldigt påverkade av medicinerna. 

Här finns en BBC-dokumentär om ett av barnen vi träffade.

Även här arbetade vi tillsammans med logopedstudenterna i mindre grupper. Det var väldigt roligt att se hur studenterna började våga ta för sig mer och även roligt att se hur spel och leksaker jag tagit med från Sverige kom till användning.

Efter det var det dags att säga hejdå till studenterna. Att få jobba tillsammans med dem var en av de stora behållningarna av resan och något som också gjorde att den kändes betydelsefull även på sikt och inte bara en punktinsats.

Det här var också sista dagen med vår chaufför Eric och vår guide Mohammed som gjorde en riktig kämpainsats under de här dagarna med långa arbetstider men alltid ett glatt humör och livsvisdomar att dela med sig av.

På kvällen blev kontrasterna i det här landet än tydligare då vi hade avslutningsmiddag på Coco Lounge. Jag tror att de flesta var väldigt trötta men vi hade ändå en trevlig kväll med tequilashots, dans och god mat.

Dag 10:

Några åker redan tidigt på morgonen och vi som är kvar fördelar om oss i rummen.

Vi besöker Accra Mall och shoppar upp det sista av våra fickpengar. Äter pizza som smakar himmelskt. Tillbaka till hotellet för några sista drinkar och middag.

Dag 11 och 12:

Jag är sist kvar och tar sovmorgon. Packar ihop det sista och beger mig till flygplatsen där jag återigen fascineras över mängden passkontroller men att det inte är några som helst problem att ta en full vattenflaska genom säkerhetskontrollen.. 33 (!!!) timmar senare landar jag i Umeå. Hade rätt rejäl säkerhetsmarginal flyget Stockholm-Umeå (som dessutom blev försenat). Landar tillbaka i verkligheten, en miljon – om inte mer – erfarenheter rikare.

Om du orkat läsa hela vägen hit, tack för att du tog dig tid. Och för att citera Mohammed: ”And that is all”.
Kom ihåg att sprida kunskap och kärlek vart du än går!

Lite sådär kan det alltså se ut, en härlig kombination av möten, lektioner och elever. En del dagar/veckor blir det mer möten och administrativt medan andra dagar blir det mer elevtid. Båda bitarna har sin charm och utmaning och det är det jag gillar med att jobba på en skola.
/Julia

Visuellt stöd hjälper elever att bland annat förstå uppgifter, instruktioner, scheman, information och regler. Ett visuellt stöd kan ges i form av  till exempel fotografier, ritade bilder, diagram, tabeller och modeller. Genom att använda bilder så kan vi skapa associationsmöjligheter, använda flera uttrycksätt  och använder fler ingångar/kanaler än bara den verbala/muntliga.

En bild stannar kvar, en bild ger tid för språklig bearbetning, bilder kan förbereda för övergångar, en bild kan bygga självständighet och självkänsla genom att stärka och stötta förståelse och uttrycksförmåga och en bild är minnesstöd för ord och begrepp. När jag föreläser så brukar jag använda exemplet päron-perfid, om jag säger päron eller som nu när ni läser päron så får ni genast en visuell representation av ordet. Perfid däremot är ett ovanligare ord så där är det inte säkert att det blir någon visuell representation. För att underlätta kan jag då använda en bild av Vargen i Bamse och presentera tillsammans med ordet, ”perfid betyder elak, lömsk”, och på så vi underlätta en visuell representation som gör att ni lättare kommer ihåg och känner igen ordet.

Här kommer några gratis (!) resurser där du kan ladda ner och göra eget bildstöd:

bildstod.se
sclera.be
arasaac.org
papunet.net/svenska
opensymbols.org

+ Superhjälparna såklart som har fina ämnesskyltar och annat material gratis.

I Google så finns ett tillägg, Insert icons for slides, med tillägget kan du sedan enkelt lägga till bilder i dina Google presentationer.

Sen finns det ju flera resurser där man betalar för licens, själv använder jag framförallt Inprint3 från Symbolbruket. Andra bildstödsverktyg med licens är pictrogram.se, nilbild.se och PCS-bilder.

Har jag missat någon?
Vilket bildstödsprogram använder du?

/Julia

Själv har jag fördelen att få arbeta enligt “team teaching”, att jag och läraren planerar och undervisar lektioner tillsammans i helklass, eller i mindre grupp för elever som behöver extra stöd.  Den typen av samarbete har visat sig effektiv enligt forskningen och både jag och mina kollegor håller med om att det är effektivt och utvecklande – både för elever och personal.

Här kommer några punkter vad som behövs för att få till ett lyckat samarbete utifrån mina erfarenheter:

• Stöd från ledningen. En viktig förutsättning för ett lyckat samarbete är att rektor och övriga chefer och administrativ personal är införstådda i fördelarna av samarbetet och kan stötta arbetslaget.
• Gemensam tid – inte bara planeringstid! Visst behövs det gemensam planeringstid (se punkten ovan, få till ett bra schema och mötestid med stöd av rektorer/chefer) men minst lika viktigt är att kunna ta lunch tillsammans eller en kopp kaffe och småprata för att lära känna varandra.
• Samstämmighet, kom tillsammans överens om lämpliga mål utifrån läroplan och språklig förmåga. Se till att båda har kännedom och förståelse för målen och varför de är viktiga för elevens måluppfyllelse och språkutveckling. Som skollogoped är det väldigt viktigt att ha kunskap om läroplanen och kunskapskraven för att kunna koppla och relatera till det språkliga. Se till att ni pratar samma språk!
• Våga prova något nytt! Både logoped och lärare kan ha erfarenhet och kunskap om alternativa arbetssätt och metoder som kan vara användbara. Delge och stötta varandra i att prova och utveckla arbetssätt för att stötta eleverna.
• Utnyttja det faktum att man möter eleven i flera olika sammanhang. Det blir lättare för en elev att generalisera en förmåga som hen tränar på enskilt till klassrummet och andra situationer om både lärare och logoped kan stötta eleven att tillämpa förmågan. Det kan handla om ett ord, en gest eller en modell/stödstruktur som påminner eleven i klassrumssituationen om det som hen tränat på enskilt.
• Utveckla varandra professionellt genom att dela med sig av kompetens och erfarenheter. Lärare är experter på inlärning och logopeder på språk och kommunikation, den kombinationen är oslagbar (min högst personliga åsikt )!
• Ta hjälp av och använd varandra i klassrummet för att stötta eleverna. Som lärare är det en otrolig fördel att ha en till vuxen närvarande för att hinna med att stötta eleverna i behov av särskilt stöd men även för att utveckla och anpassa lärmiljöerna med språket i fokus. Som logoped blir det dels ett tillfälle att stötta elever i tillämpning av språkliga förmågor men även att observera och anpassa.
• Prata med varandra och ge varandra feedback så att ni kan utvecklas tillsammans. Ha en öppen dialog, ta upp sådant som känns svårt eller jobbigt direkt och lös problemet tillsammans eller ta hjälp utifrån om det inte går att lösa. Jobba tillsammans utan prestige, är det en elev där det fungerar bättre med den andra så kanske det är bättre att byta vuxen under en period och handleda varandra i uppgifter.
• Dela med er av och läs om aktuell forskning och artiklar. Kanske en bokcirkel om något som ni båda känner att ni vill lära er mer om?

Som ni märker så är jag positivt inställd till att samarbete med lärare och jag har utvecklats mycket i min logopedroll genom att jobba nära lärare – förhoppningsvis tycker mina lärarkollegor detsamma om att jobba med mig  . Man kan lära mycket av varandra men framförallt skapa förutsättningar för eleverna att utvecklas och lyckas! Om man vill läsa ännu mer om lärar-logopedsamarbete kan jag rekommendera Anna Eva Hallins utmärkta Forskningsblogg, läs till exempel Lärar-logopedsamarbete för språkutvecklande undervisning! och Lärare OCH logopeder i klassrummet – är det en bra idé?

/Julia

Bilder från: Widgitsymboler © Widgit Software/Hargdata 2018 | www.symbolbruket.se

Kategorier

Ordförrådet består av ord som man förstår och använder. Ordförrådet fylls på under hela livet, genom att vi pratar, lyssnar och läser. Genom att använda ett ord många gånger och i olika situationer blir det
lättare att använda ordet och komma ihåg vad det betyder. Orden lagras i minnet i olika kategorier, exempel på sådana kategorier (och underkategorier) kan vara verktyg, kläder, matte, yrken, mat, möbler, djur, ord som börjar på /s/, ord som rimmar och så vidare. Kategorierna kan alltså både handla om funktion, färg, form men också ljudmässiga samband och likheter. Desto fler kategorier ett ord hör till desto lättare att plocka fram, använda och förstå. Genom att förvara orden i olika kategorier blir det enklare att plocka fram rätt ord när man pratar, att förstå hur ord hänger samman och att lära in nya ord. Om man har språkliga svårigheter kan det vara svårt att plocka fram rätt ord vid rätt tillfälle men också att lagra orden på rätt plats.

Ordförrådspyramid

När jag arbetar med ordförråd med skolelever brukar jag prata om ordförrådet som en pyramid för att medvetandegöra vilka typer av ord eleven behöver träna på, se bilden nedan med förklaringar av de olika nivåerna. Beroende på språkliga behov och förutsättningar, både i anpassningar i lärmiljöer och uppgifter men också självklart utifrån elevens språkliga förmåga så arbetar vi på en eller flera nivåer i pyramiden. Ämnesövergripande ord är något som ligger mig varmt om hjärtat då jag märker att förståelsen av dessa skapar sammanhang och riktning för skoluppgifter, att eleverna förstår vad de ska göra och vad som förväntas. Att kunna använda och förstå ett begrepp såsom ”jämföra” är ju viktigt både på skolan men även i vardagen!

Träna ordförråd

Beroende på hur gammal man är och vilket typ av stöd man behöver så finns det olika sätt att stimulera och träna ordförrådet.  En början kan t.ex vara att prova mitt Tärningsspel för ord för att fördjupa och befästa ord och begrepp. Här kommer några andra tips i korthet:

• Samla på ord och sortera dem utifrån vilken kategori de tillhör. Skriv listor på ord och se hur många klädord,
  fordonsord, hundraser och så vidare, som du kan hitta.
• Lekar, som till exempel ”ordpingis”. Man turas om att säga ord som hör ihop i samma kategori. Till exempel djur: hund – katt – boaorm – snok, fordon: flygplan – racerbil – sulky.
• Läs böcker! Var noga med att förklara ord och kontrollera om  du/barnet har förstått. Läs samma bok flera gånger och om du läser tillsammans med ett barn, låt barnet berätta alltmer själv. Titta på detaljrika bilder och försök benämna allt på bilden.
• Använd tankekartor, modeller, listor för att synliggöra hur ord hänger ihop.
• Använd bilder för att stärka och stötta uttrycksförmåga och förståelse av nya ord och begrepp.
• Lek med motsatsord: Tala om begrepp som varm/kall, lång/kort, smutsig/ren etcetera.
• För att få ett större ordförråd är det viktigt att även använda ord som beskriver känslor, former, storlek och andra egenskaper.  Gör lappar där det står till exempel:  saker som är roliga, saker som är goda, saker som är mjuka, saker som är runda… och sen ska man säga föremål/företeelser till de olika kategorierna. Går även utmärkt att arbeta med känslor på det här sättet för att fördjupa förståelsen för när någon kan känna sig till exempel ledsen, förvånad, glad, upprörd.
• Turas om att beskriva och gissa ord/bilder för varandra, övar både uttrycksförmåga och förståelse. För att ytterligare arbeta med ordförrådet kan man efter övningen gruppera orden/bilderna och motivera/förklara varför de hör ihop. Använd gärna någon form av mall och stödstruktur för att få med fler delar i beskrivningarna. Till exempel som den nedan:
  
  Lycka till!
  /Julia

Eleven kan skriva olika slags texter med begripligt innehåll och i huvudsak fungerande struktur samt viss språklig variation. I texterna använder eleven grundläggande regler för stavning, skiljetecken och språkriktighet med viss säkerhet. De berättande texter eleven skriver innehåller enkla gestaltande beskrivningar och enkel handling. 

Berättande texters struktur och innehåll återkommer även i det centrala innehållet för samtliga årskurser så berättande är onekligen viktigt, inte bara skol -och kunskapsmässigt men också i det sociala språkandet och samvaro med andra så berättar vi ju hela tiden saker för varandra.

Berättande är något som ställer stora krav på vår språkliga förmåga. Förutom att få med allt innehåll så ska de olika delarna hamna i rätt ordning, vi ska få till språkljud, ordförråd och grammatik och dessutom behöver vi se till att lyssnaren förstår vad vi menar! Inte helt enkelt alla gånger, speciellt inte om man har någon form av språklig svårighet. En berättelse kan handla om något självupplevt eller något påhittat, för många barn kan det vara lättare att berätta om något som man själv varit med om men man kanske kan behöva stöd i form av frågor eller något visuellt t.ex en bild, ett föremål eller ett fotografi för att komma igång med sitt berättande. Just det att komma igång med berättande, både muntligt och skriftligt kan vara klurigt om man har språkliga svårigheter. För att underlätta kan man som vuxen agera modell och ge exempel på hur man kan börja. En del elever kanske behöver några färdiga exempel på så kallade ”börjor” för att komma igång.

För att stötta och underlätta för mina elever arbetar jag med berättande på flera olika sätt och nivåer. En del i det är att medvetandegöra själva berättelsestrukturen med stödstrukturer och bilder. En uppgift där kan vara att matcha olika bilder med t.ex personer, platser eller händelser utifrån var och när i en berättelse de hör hemma. En sådan övning går att nivåanpassa utifrån elevernas ålder och förmåga, till exempel genom att bara använda bilder, bilder och text eller enbart text men också styra innehållet på bilderna så att det passar elevernas förmåga och intresse. Övningen går att göra både enskilt, i par eller i grupp. Jag tycker att det är en fördel att arbeta med berättande i mindre grupper för att både öva på att lyssna och förstå men också att uttrycka och förmedla, vi får med alla aspekter av språket på det sättet. I den övningen jag beskriver ovan så är det dessutom väldigt lärorikt för eleverna att få resonera med varandra om var de olika bilderna passar in.

Utöver själva berättelsestrukturen behöver vi också kunna beskriva och gestalta personer, platser och händelser för att kunna förmedla och fånga intresse under berättelsens gång. Det här kan vara en utmaning för någon med språkliga svårigheter. Man kanske har svårt att hitta rätt ord, förväxlar ord eller kommer inte på ord. Även här kan det vara bra att använda stödstrukturer och modeller för att stötta och underlätta. Jag brukar börja med olika muntliga övningar för att komma igång med arbetssättet och sen börja arbeta med skriftlig uttrycksförmåga parallellt med det muntliga.
För att öva på att beskriva brukar jag göra olika uppgifter som går ut på att turas om att beskriva och gissa olika ord och bilder för varandra. En rolig aktivitet brukar vara att spela ”Galenpanna”, att man har ett kort i pannan och ska lista ut vad det är på kortet. Det går att använda både bilder och ord beroende på elevernas nivå. Jag brukar variera mellan att den som har kortet får ställa frågor (öva på att ställa frågor, frågeordföljd) med att de andra får ge ledtrådar och beskriva. Under tiden vi beskriver så använder jag stödstrukturen för att bekräfta och återkoppla att eleven har med alla delar av en beskrivning. När jag arbetar med skriftlig uttrycksförmåga och att beskriva brukar det vara bra att använda modeller och färdiga exempel. I övningen här nedan så börjar vi med att samla ord som kan beskriva bilden, för att därefter beskriva med ord och till slut skriva.

Här kommer några länktips för att arbeta med berättande:

www.storybird.com
Skapa en användare och sen kan du göra olika böcker, både bilderböcker och kapitelböcker men också dikter utifrån bilderna på sidan. Användbart program som är lätt att komma igång med och med massor med fina bilder. Det går att samarbeta flera på samma bokprojekt. Vi kan arbeta med strukturen men också med ordförråd och grammatik beroende på vad eleven behöver träna på. Dessutom är det ett väldigt roligt projekt att tillsammans med eleverna göra egna böcker – stoltheten när vi är klara med boken är fantastisk!

www.pobble365.com
En ny bild varje dag med tillhörande frågor som kan inspirera och stimulera till berättande. Sidan är på engelska men med lite förberedelse går det ju självklart att översätta. Sidan passar kanske framförallt lite äldre elever, det kan vara lite läskiga bilder ibland för yngre elever men det går även att välja dag själv ifall bilden inte passar. Genom att använda något visuellt (en bild!) så kan vi stötta elever med både föreställningsförmåga och uttrycksförmåga. Den här uppgiften behöver inte ta lång tid utan kan bli ett enkelt sätt att inleda ett längre arbetspass/lektion. För en del  frågor som hör till bilder så kan en del elever behöva stödstrukturer eller modeller för att underlätta. Till exempel Venn-diagram för att göra jämförelser eller tankekartor.

Har du något bra tips för hur man kan arbeta med berättande så lämna gärna en kommentar!

/Julia

Så över till dagens inlägg!
Elever med språkliga svårigheter kan ha svårt att använda språket i samspel med andra, så kallade pragmatiska svårigheter. Det innebär att man kan ha svårt att förstå och tänka sig in i vad andra tänker och känner och skilja det från sina egna känslor. Pragmatiska svårigheter kan också yttra sig genom svårigheter med t.ex. att hålla sig till ett ämne, att man har svårt med turtagning, att veta hur mycket eller lite information som behövs i berättande eller förklarande och svårigheter att ta andras perspektiv. Det sociala språkandet påverkas också hos en elev med språkliga svårigheter även om det inte är de pragmatiska svårigheterna som är huvudsakliga t.ex en elev som har svårt att förstå och uttrycka sig och på grund av bristande språkförståelse och därför missförstår frågor eller har svårt att tolka saker som sägs mellan raderna. Att prata om och kunna uttrycka känslor och tankar är en viktig förmåga som står med i läroplanen så det här är något vi behöver arbeta och kompensera för hos elever med språkliga svårigheter.

Något som kan vara svårt om man har språkliga svårigheter är att beskriva och uttrycka något mer utförligt och med ett mer varierat språkbruk. Detta hade jag i åtanke med det här materialet där man förutom att kunna identifiera när känslan uppstår hos en själv (och hos andra) också får synonymer till känslobegreppen. Ett bra första steg!

Ytterligare en övning för att bredda begreppen och arbeta med synonymer är att arbeta med en Emoji-snurra. På klädnyporna har jag skrivit olika känsloord som eleven sedan får matcha till rätt bild. Som ni ser så kan det vara flera klädnypor till varje bild. När vi matchar så turas vi även om att ge exempel på när vi kan känna så. Då får jag även tillfälle att agera modell och stötta eleven i att utvidga sina yttranden.

Det finns mycket att skriva om pragmatiska svårigheter, jag kommer få all anledning att återvända till det och fortsätta tipsa om material, lästips och övningar. Avslutningsvis tänkte jag tipsa om två material som jag delat: Monsterbra förmågor och Regnbågsspelet. Båda materialen passar från förskoleklass till lågstadiet.
Lycka till!

/Julia